Juni 2002
Under det senaste årets arbete med att färdigställa landskapet på mina moduler dök hela tiden ideér om nya projekt upp. Nya moduler eller något lok i Banverkets färger. Det är alltid roligare att planera nya projekt jämfört med att färdigställa de pågående.  Den idé som jag fastnade för var att bygga vidare på banans bärande tema med motorvagnar som trafikerar banorna i Mälartrakten.

De motorvagnar som nu finns på banan är från tiden runt 1990 när linjen förbi Skultuna lades ned. Här finns TGOJ:s X20, X21 och X22 tillsammans med en X10:a från VL.
     
På min anläggning lever dock linjen vidare och då skulle det passa även med  modernare vagnar och valet var givet när det gällde förebild.
Det skulle bli en Regina.

Regina X50- X53
Motorvagnen Regina i olika utföranden hade under året börjat trafikera trakterna runt Västerås i allt större omfattning i olika utföranden och i skilda operatörers regi. Västmanlands lokaltrafik och Tåg i Bergslagen trafikerade Bergslagsregionen och SJ började under sommaren ersätta de lokdragna tågen från Mälardalen till Stockholm med egna och från Bombardier inhyrda dubbelkopplade X52:or.

Reginatågen sattes i trafik redan under hösten 2001 och fick en massiv uppmärksamhet i media under vintern och våren på grund av stora driftproblem med bl.a. "kantiga" hjul och frusna vattentankar. Som följd av detta mängder av inställda och försenade avgångar.

Planering
Utan att störa arbetet med landskapet kunde jag börja fundera på hur modellen skulle byggas, drivning, kåpa m.m. Förebilder fanns det gott om, Vid stationen i Västerås där jag tar bussen hem från jobbet stod det varje dag under sommaren 5-6 stycken olika Reginor och väntade på avgång. Det var bara att ta fram kameran och dokumentera.

	Till höger X52 3271 med Bombardiermärkning Till vänster SJ X52 3270
	Foto: Olle Frykmo aug 2002

Med fotografierna, måttuppgifter och schematiska ritningar som jag hittade på nätet kunde jag göra en grundritning i skala 1:160 samt en första "mockup" i papper enligt klipparksmodellen för att få grepp om hur jag senare skulle kunna bygga modellerna.


Utmaningar
Formerna och storleken på Reginan gör att det blir en del att fundera på. 
Till både X20 och X10 är kåporna relativt enkla att göra med raka sidor och hyggligt enkla nospartier. Reginans strömlinjeformade nos blir en verklig utmaning. Om det skall bli en 3-4 tågset så måste det vara möjligt att på något sätt "massproducera" nospartiet.
Reginan är betydligt bredare än andra motorvagnar, det är positivt när det gäller modellbygge då man med lätthet kan trä skalet utanpå det mesta.

Ett större problem blir att hitta en lämplig drivning eftersom vagnen även är längre än många andra motorvagnar. Reginan är 27 m med en hjulbas på 19,1 m jämfört med X10:ans 25 + 18m.
I N-skalan blir Reginans vagnar 170 mm med en hjulbas på 119 mm.
De flesta motorvagnschassien jag stött på har en hjulbas runt 95 mm.
Det blir till att hitta ett chassie som kan förlängas, förhoppningsvis utan att förstöra gångegenskaperna.

Drivning / underrede
När man letar lämpliga chassien är det guld värt att få kunna "klämma" lite på modellen för att kunna göra mätningar, kolla boggier och drivlinor. Problemet är att de flesta handlare gärna tar hem på beställning men inte har något hemma som man kan "klämma" på i förväg. Katalogbilder ger inga upplysningar om de verkliga måtten eller gångegenskaperna. 

Jag fick på en modellmarknad tag i en av Fleischmanns motorvagnar, DB litt 614, kat.nr 7434 där hjulbasen stämde nästan precis. Den har dock bara drivning på en boggie och dessutom visade det sig att ett kugghjul saknades på mitt ex, så den drev bara på ett hjulpar. Den skulle aldrig orka dra runt ett tvåvagnars tågset.

I slutet av sommaren chansade jag på att ta hem ett 6-vagnars tågset för att se om ett sådant skulle vara möjligt att bygga om. Fördelen med ett helt tågset är att man även kan göra ett par dummy-set och få garanterat samma boggiesidor på alla vagnarna. 
Tågsetet var ett Kato 10-345 JR class 681 Thunderbird. Drivningen består av ett lågprofilchassie med drivning på alla fyra axlarna och setet är utrustat med Katos egna kortkoppel. 
Boggiavståndet var 95 mm och det såg ut att vara möjligt att förlänga men det skulle behöva bli ett operativt ingrepp och det kändes som om jag inte hade  hjärta att börja skära i en så snygg och välgående modell.

I november var jag i San Francisco ett par dagar och då passade jag på att besöka Franciscan Hobbies, en rätt välsorterad hobbybutik. Jag bad att få titta på vilka motorvagnar de hade hemma för att se om något kunde passa. 
(Jag är även ute efter ett chassie till kommande Y6:a skala N).

Det visade sig att de  på lager hade ett antal japanska motorvagnschassien. Green Max i olika längder samt ett Kato-chassie av samma typ som i 681:an. Nu fick jag äntligen en chans att  provköra och klämma på chassiena. 
Green Max-chassiena lät lite rassligt tyckte jag och ett av dom hade hakat upp sig. (De har dock fått goda omdömen i Engelsk press).
Kato-chassiet gick mjukt och fint så det fastnade jag för. Dessutom var priset klart överkomligt  29,50$, vilket med pålägg för lokal skatt blir ungefär 300:-.

22 Nov 2002
Nu finns det alltså både ritningar och en drivning.
Nästa kapitel kommer att handla om "operationen" när chassiet förlängdes.

Till början