Ombearbetning
av etsplåten - Förbättrad/förenklad stomme
091122
Ritarbetet
för ritningar och etsplåtarna gör jag i Corel Draw.
När jag tror att detaljerna börjar passa ihop
skriver jag ut delarna på papper och klistrar
det på 0,5mm kartong
Det gör jag i lite större skala än N-skala
för att lättare kunna klippa, klistra och justera.
Då kan man lusa av av de värsta tankefelen och justera måtten på
sådana delar som skall vara böjda och därför är lite svårare
att få korrekta när man ritar i 2D.
Det är skönt att kunna göra denna koll på kartong innan man tar
fram de lite dyrare
filmerna och plåtarna.
Här står en tidigare SJ-Regina i skala N
bredvid den färggranna kartongmodellen.
Den färdiga modellen kommer att bli betydligt
diskretare i SJ:s tråkgrå färgsättning.
När jag är nöjd exporteras ritningarna till
det eps-format som tryckeriet vill ha.
De tar fram två A3-filmer för varje plåt.
Filmerna skickas sedan till en firma som
tar fram etsplåtarna i 0,25 mm ´nysilver
Hela processen tar vanligtvis drygt en vecka.
Den nya
stommen, spantbyggd som tidigare
Men med en mer öppen konstruktion.
Styrenskivorna med spår är specialare
för att fästa in
diodpaketen till belysningen som
via ljusledare i 0,75 mm glasfiber kommer att ledas fram till
noskonen
Ytterligare korrgeringar behöver göras på stommen
om det skall bli fler byggen.
Bl.a skall spanten vara öppna från undersidan för att
kunna komma åt ljuspaketen även sedan karossidorna
är monterade.
Samtliga fyra enheter för första
gången sammankopplade på spåret, all elektronik ser ut att fungera,
drivning ljus och ljud.
Men bara för en dag, kommande dag steg en blå rök från ljuddekodern
och så var den slut och fick bytas mot en vanlig dekoder..........
Efter att underreden anpassats
och kåporna passats in visade
det sig att när vagnarna kopplades
ihop för prov var avståndet mellan vagnarna för
kort,
verkligen kortkopplade vagnar, snyggt men okörbart i
kurvor......
De här Kato-underredena, hade till skillnad från de jag tidigare
använt, kopplen monterade på boggierna istället för i
underredenas bakkant.
På det viset blev modellens överhäng för långt för kopplen.
En överbliven
mässingsprofil gick att använda för att
göra små stycken för att förlänga själva koppelstången.
Top
