Men så under småtimmarna under en av sommarens nätter kunde eventulla sena nattvandrare höra dunkande motorljud nere vid industriområdet
Om det nu var någon ute så sent, så fick man åtminstone stoff till att under nästa dag, spä på ryktet om att gården kunde ha någon form av mc-anknytning.

Ett par bikers "smög" fram längs industrivägen mot ödetomten, klev av sin hojar och gick runt i kvarteret.De gick fram till bakdörren till Lukos restaurang, men så här dags fanns inte ens Luko på plats, så efter ett tag grenslade de åter sina hojar och drog iväg. Dom hade tydligen fått se det dom behövde för den här gången.

Så här eländigt ser det ut på gården innanför de låsta grindarna.Vad som hänt var det ingen i Drambo som visste.Det var ett par månader efter att "Hundägarföreningen" skrivit på kontraktet för lokalerna som man fick ovälkommet besök sent en natt. Inredningen hade slitits ut och mycket hade förstörts i lokalerna.Men eftersom det även denna gång var sent på natten som det hände hade inte de sömniga Dramboborna märkt något överhuvud taget.Det gjordes ingen polisanmälan och grinden var fortfarande låst……..

Strax efter lunchtid rullade kolonnen i vid Drambo bruk, samtidigt som man i Drambo som vanligt passade på att göra sina ärenden under förmiddagen
innan eftermiddagsregnet åter skulle skölja över bygden. 



Förvånadestannar man till när friden störs av ett annalkande muller och det är inte den väntade åskskuren.

Blickarna vänds mot infarten till Banmarken och på plats, mitt i händelsernas centrum finns Murre Svensson, reporter på lokalposten, redo med kameran. Kanske äntligen något lite annorlunda att rapportera till tidningen så här under sommarens nyhetstorka där inslagen annars handlat om bortsprungna katter, husmodersföreningens kakkalas vid cafeét nere vid ån.

Emma och Gustav Svensson vet inte vad de skall tro. Emma tar ett hårt grepp om handtaget på"dramaten" och blir stående som förstenad.

Målet verkar åter vara lokalerna vid restaurang Stickspåret, men den här gången kommer man dagtid och med lite större bemanning.
     

Lagom till eftermiddagsskuren stannar huvudparten av mannarna till utanför ödetomten. 
Man håller motorerna varma medan två av gubbarna söker upp Luko på restaurangen som ligger granne med ödetomten.

Man har ett långt samtal med Luko i skuggan vid personalingången under tiden som de sena lunchgästerna tar plats vid borden på uteserveringen,
 tydligen har regnskuren redan dragit över.

Reportern Murre avvaktar på avstånd, men knäpper en del bilder under tiden. Han tänker besöka Luko när mc-delegationen gett sig av och höra efter om vad som är på gång. Men han får nog vänta ett tag. Luko och dom två andra går iväg till ödetomten. Luko låser upp grindarna och följs av mc-killarna som sedan åter låser grinden efter sig…….

"Hmmmm, det får nog ändå bli ett fikabesök nere vid å-cafeét och så söker jag upp Luko i lite senare istället."

Murre blev kvar längre än han planerat på Å-cafeét, han gruvade sig lite för vad som kunde börja nystas upp om han började gräva i historien. 
(Det var återigen risk för regn så han satt inomhus, det är därför det är så avfolkat på verandan på bilden nedanför.

Det blev både på- och tretår och sen beställde han in öl och macka för att dra ut på det hela ett tag till. 
Han kom tillbaka till banmarken när det började skymma. 
 

Gänget var tydligen kvar inne på gården och hade lämnat kvar en kille som vakt.

Murre smet in på Stickspåret, beställde en stor stark och frågade om han fick prata lite med Luko.
Murre blev bjuden att ta med sin öl in på kontoret, Luko anade att Murre var ute efter en historia och här följer den historia som började rullas upp:

Luko själv hade fram till för en vecka sedan inte haft en aning om vad som föregick på granngården då en representant från fastighetsförvaltarn tog kontakt med honom. Hela affären var en mycket pinsam historia för fastighetsbolaget som blåögt tecknat kontrakt med den lokala hundägarföreningen som skulle använda gården som klubblokal. 
Allt flöt på väl i ett par månader, hyran kom in till förvaltarn även om man inte märkt någon synlig verksamhet i lokalerna.Men därefter hände det som ändrade förloppet, den massiva skadegörelsen i lokalerna under några morgontimmar. Ingen hade sett vad som skett, varken polis- eller skadeanmälan hade lämnats in Hade det egentligen överhuvudtaget skett? Inte ens Murre hade fått ihop något att skriva i tidningen.

Därefter slutade hyrespengarna att rulla in och när fastighetsbolaget började jaga ansvariga visade det sig att de enda namn i hundägarföreningens styrelse som var verkliga var ett par härjade gubbar i A-laget som stod som ordförande och kassör, fast det var mer än vad dom själva hade en aaaaaning om.

Den här gången blev det polisanmälan från fastighetsbolagets sida för att få upp frågan i rätten och kunna avsluta kontraktet. Till en av förhandlingarna i rätten hade vissa minnesluckor fyllts ut hos de båda styrelsemedlemmarna och de hade ett vagt minne av att under en (av många) blöta kvällar förra sommaren hade de skrivit på några papper till ett par hotfulla biffar, bara för att bli av med dom.

Efter ytterligare rotande i det förflutna hade man bakgrunden till historien klar för sig:

Det var mycket riktigt folk från en mc-klubb, Piston head MC, som ville etablera sin verksamhet lite undanskymt här vid bangården. Det var folk från lite olika orter och med rätt blandad bakgrund och de var nog egentligen inte tillräckligt "seriösa" för att få vara med i den här världen. 
Man hade planer att ansluta sig som hangarounds till någon av de "stora" klubbarna, men tydligen höll man inte en enhetlig linje utan skilda medlemmar "fiskade" mot olika klubbar och var förmodligen lite väl stora och glappa i käftarna.

Upplösningen av historien blir som sagt inte så dramatisk, även om man nu vid Drambo bruk fått något nytt att tala och spekulera om.

När fastighetsbolaget fått kontraktet juridiskt avslutat sökte man nya hyregäster och man drog väl först öronen åt sig när den enda intressenten var just en MC-klubb. Man var väldigt noga med att kolla bakgrund och även personliga uppgifter på den styrelse som låg bakom föreningen. Men det här gänget var verkligen de de utgav sig för att vara, ett gäng grånade gubbar som när barnen flugit ut ur huset fått både tid och pengar över för att återuppväcka en gammal dröm om att köra och leva motorcykel.

Vid sitt första möte på stadshotellet i Engelsfors hade de sett sig själva i en stor spegel i salongen och arbetsnamnet på den klubb som skulle bildas blev därefter Raging Raisins MC, eller med inskjuten parentes (r)aging Raisins MC. ;)

Då fastighetsbolaget med säte i huvudsstaden inte hade någon lokal representant på orten under semesterperioden bad de Luko som närmsta granne, att överlämna nycklarna till lokalerna. Nycklarna till hänglåset på grinden var däremot försvunna, men det fanns händigt folk med i klubben som hade riktiga verktyg. Jo, en av gubbarna var chef för ett företag i låsbranschen, så allt skedde under lagliga former.

Sedan hade klubben en del förslag till samarbete man ville diskutera med Luko. Man räknade med att, i likhet med den snälla klubben här i Skultuna, anordna onsdagsträffar med grillning på uteplatsen under vår och sommar. Skulle det vara möjligt att samköra köket med Luko om träffarna blev populära?

Oavsett hur det nu fortsätter med samarbete kommer klubbmedlemmarna i Raging Raisins MC ha en del att göra för att återställa lokalerna och ordna en trivsam miljö för sina onsdagsträffar. Men som tidigare sagt, det finns en del händigt folk i klubben med olika yrkes- och hantverkskunskap och om man nu kör Harley Davidson så lär man ju enligt "Riskokargrupperingen" vara van med att meka och ordna för att hålla liv i sina hojar.

Och Emma och Gustav kan nog lugnt fortsätta handla på stan när bankchefen, it-konsulten och stenläggarn drar förbi på sina hojar.